Solsken och Lupiner

Den fortsätter bo här utanför mitt fönster.

I min trädgård.

I mitt hjärta.

Sommaren.

Jag går på mina långa promenader varje dag och till lunch äter vi lax i hamnen med fåglarna skriande ovanför.

Jag ser på när barnen hoppar i poolen och hundarna rullar sig i gräset.

Sommaren det är något visst med dig och mig.

Idag står det att jag är ledig i min kalender.

Jag funderar på vad jag ska göra, allt eller ingenting?

Med sommaren i ansiktet startar jag med en promenad i alla fall.

Längs de där hästhagarna och svajande åkrarna som brusar försiktigt i vinden.

Jag fyllde år

Min yngste son viskar
 "Grattis på födelsedagen mamma"
i mitt öra när klockan bara är 6.30.

Jag vänder mig om i sängen och tar tag i honom.

Tack älskade du.

Jag fyller år och hade på riktigt glömt av ett år.

Jag trodde jag fyllde 36, men det visar sig att jag är 37 nu.

Tiden, livet, går så fort på nåt vis.

Jag bjuder barnen på lyx-frukost innan de springer iväg till bussen.

Sen tar jag mina lurar och springer intervaller.

Det är sommar och hästarna betar i hagen.

Det är sommar med solen värmande i nacken.

Svetten rinner nerför ryggen och i huvudet snurrar tankar om allt och ingenting.

Jag minns en sommar långt innan jag fyllde 37, doften är den samma som här.

Det doftar nyklippt gräs och snart vissnad Syrén.

Den sommarn.

Långt innan jag rest därifrån, långt innan livet blev allvar - fast jag trodde det var precis så.

Jag minns då.

I min present från dottern ligger en lotion som doftar likadant.

Den doftar sommaren 97 och längtan om ett fjärran Amerika.

Den doftar sommar och slitna Levisjeans, den doftar sjöbad - skratt på cykel längs landsvägen i Munktorp.

Den doftar kärlek och vänskap, den doftar bästa vän och sol, varma heta kyssar och en hand i min hand.

Livet springer och jag försöker sakta in.

Livet.

Tiden.

37 år nu.

Sol i Spanien

Vi packade med oss en varsin liten väska och stack till Spanien.

Väl där gjorde vi ingenting och allting.

Strosa vid havet, genom gamla stan, åt glass på i en liten gelateria och middag på strandpromenaden.

Vissa kvällar åt vi pizza på en takterass och lunch med havet brusade framför oss.

Vi shoppade lite vackra armband, jag köpte fladdriga grenhängare, farmor investerade i en ny klocka och så höll vi på.

Dag ut och dag in varvade vi pool, hav, stadens små kullerstensgator och havets brus.

-Vi skulle behöva vara här i en månad minst säger mannen när vi är ensamma i mataffären.

Jag nickar, mer än gärna svarar jag.

Mer än gärna.

Men nu är vi åter hemma i huset.

Vi klipper gräset och vattnat blommorna.

Jag kör till gymet och svarar på ca 100 mail.

Det är vardag igen och det är fint det med.

Men en månad på semester.. jo tack gärna.

Mitt rätta jag

Ibland sitter vi bara där.

Jag med mitt rätta jag.

Det är sommaren som är på plats då.

När mitt rätta jag tar vid.

Som en gammal väninna jag saknat så hjärtat gjort ont.

Så kommer hon tillbaka om sommaren.

När kylan släppt sitt grepp och solen kysst hennes hud.

Då kommer hon tillbaka.

Hon är alltid glad och pigg och ser på livet och sakerna som hör till i ett helt annat ljus.

I en helt annan vinkel.

Det är som om mitt blod rullar andra stigar och hjärtat slår fler fladdrande slag.

Mitt jag mitt i sommaren.

När jag vaknar först av alla i ett stort svart hus på en gata full med samma sak, möter jag hennes blick i spegeln utanför sovrummet.

Jag ler.

Hon ler tillbaka.

Mitt rätta jag är här.

Sommarens grepp

Jag har haft den så nära inpå nu.

Sommaren.

Vi har utnyttjat allt den kommit med.

Stannat utomhus, gått extra långa promenader, grillat, klippt gräs, planterat olivträd och bara suttit i en korgstol mot en husvägg och njutit.

Jag har utnyttjat den fullkomligt.

Sommaren.

Idag väntar en helt ledig Lördag.

Vi ska göra det vi vill göra och kanske ingenting.

Men jag vet hur jag är, så jag kommer träna, bada hundar, laga något gott och säkert plantera något i en sliten kruka i min trädgård.

Imorgon skall den ju vara förbi igen.

Sommaren.

Så jag gör allt jag kan för att stanna där.

Mitt i sommarens grepp.

Som ett minne som sveper förbi

Jag har gått flera mil i flera veckor nu.

Tankarna får fritt flyga runt då.

De kan sorteras och försvinna, samlas ihop och sparas.

Att gå gör det med hjärnan för mig.

Finns inget annat än tid.

Luft att andas och tankar att sorteras.

Finns inget annat än liv.

Vissa minnen dyker upp och jag håller dem varsamt i min själ och sorterar in dem i små fack i min själ.

Lägger de fina varma minnena i askar inuti.

Som att minnas en känsla någon gav eller något vackert någon sa.

Jag går mil efter mil och sorterar.

Plockar fram och plockar bort, ler för mig själv och gråter ibland.

Det finns ord som ligger och gnager där och jag plockar undan och kastar bort.

Jag städar inuti.

Solen skiner och fåglarna kvittrar högt, det är något mellan mig och våren, som en viskning som lovar magi.

Jag går kilometer efter kilometer och när jag är hemma igen ligger tankarna stilla och vackert inuti.

Det är vår.

Jag känner solen värma upp mig utifrån och in.

Det är något mellan mig och våren.

Och äntligen släppte jag vintern bakom mig,

Äntligen lossnade mörkret som höll mig tillbaka.

Våren jag är kär.

proteinshake

Jag är sån.

Får dillen.

Gör samma sak ca hundra dagar i rad, för att sedan tröttna och göra något annat i hundra dagar eller så.

Som att dricka proteinshakes till frukost och mellanmål.

Jag är kär i mina shakes just nu.

Dricker dem varje morgon.

Osockrad kokosdryck från Go Green, proteinpulver från svenskt kosttillskott och så valfri frukt/bär för dagen.

Och spenat.

Jag har dille på spenat.

Testa får ni se.

Ni kommer älska dem.

2dl kokosdryck

1 skopa vanillashake proteinpulver

1 näve frusna hallon

1 näve bladspenat

toppa med hallon och kanske som här, rosta pumpakärnor.

Alltså jag skojar inte.

Ni kommer älska den.

Våren som blev vinter

Sometimes it snows in April.

Jo tack.

Så alla vackra klänningar och kjolar får snällt hänga kvar i garderoben och de varma tröjorna får användas ett tag till.

Jag surfar runt efter resor.

Tänker att vi behöver sol innan sommaren tar fart.

Så tänker jag när snön faller utanför.

Så jag letar och tror att i eftermiddag är det nog bokat och klart.

För jag längtar så det liksom känns inuti.

Sol.

Hav.

Sandstrand.

Vinter i April det är visst något som händer det har ju Prince sagt.

Sol

Hela Onsdagen var strålande sol och vilket då oxå ger mig en strålande tillvaro.

Med glatt humör och mängder av energi.

Bästa medicinen för en sån som jag.

Jag tränade, städade, tvättade och åt lunch med mannen.

Jobbade med såklart men även det går ju som en dans i solsken.

Fick in nyheter från Lo-ika till shopen igår med.

Dessa:

Ja men ni ser ju.

Som en sol hela dem.

Älskar printet.

Ni kan klicka hem dem här - men akta vad snabbt de tar slut. :)

om att drömma

Den kommer alltid.

År efter år.

Drömmen om att ta min familj på nya platser och nya äventyr.

Drömmen om att flytta utomlands.

Om så bara för några år.

För att se nytt och lära oss nya saker.

Barnen skulle få ett till språk.

Och sol.

Vi skulle få mycket mer sol.

Drömmen ja.

Den fortsätter komma år efter år efter år.

Kanske en vacker dag ändå.

Kanske.

Det var sommar då

Jag gick hem för sent, då det redan var morgon igen.

Det var bara jag och solen hade redan tittat fram.

Det var sommar då.

På åkern innan gatan där jag bodde svajade guldfärgat gräs och jag var tvungen att ta vägen genom det.

Det var sommar då.

Jag var så ung och så gammal på samma gång.

Jag har lite alltid varit så.

Doften som fanns var fullkomlig.

Jag minns den som igår.

Den där svala doften som viskar om att det snart skal bli hett igen.

Den torra doften som säger att natten varit sval ändå.

Jag gick med vita jeans och utsläppt hår.

Det enda jag ville var älska.

Bli älskad.

Jag tror jag pratade med mig själv där på åkern.

En tidig morgon i Juli när jag bara var 17 år.

Jag tror jag lovade mig själv att strunta i det som inte funkar och inte bry mig om negativitet.

Jag tror jag lovade det.

För jag minns det varje gång doften slår mot mig nu.

Doften av sommaren.

Jag ska strunta i det.

Jag tror jag hade gråtit den kvällen.

För kärlek som bara gick från ett håll och tog stopp.

Jag tror jag gråtit mascaran fullkomligt borta.

Men jag minns det med glädje ändå.

Jag minns det med glädje och en doft av sommar som lovar hetta.

Så minns jag.

Garden dreams

Jag känner att den plötsligt drabbade mig.

Längtan efter fix i min trädgård.

Och inte minst längtan efter en grönskande sådan.

Trädgård.

men det får vänta lite till.

Hela veckan är mer än fullbokad så det hinns inte.

Men längtan finns.

Så snart blir det trädgård och fräknar på huden.

Snart.

ITALIEN

Det blev en paus.

En ganska lång sådan.

Bland slingriga vägar i Italien tog vi paus.

Mannen och jag.

Om resan.

Om semestern med mannen i mitt liv.

Orden kommer.

Pausen är över och vi ses snart igen.Orden kommer sen.

Lyckan

Det är en årstid detta händer.

Så skriver en vän till mig.

Du mår konstigt innan värmen tar vid.

Och kanske har han rätt.

Du har alltid tvivlat i Februari/Mars.

Jag nickar i min ensamhet när jag läser det.

Jag tror det är längtan efter ljuset och solen som liksom totalt ätit upp min inifrån.

Och när vi är så här pass nära så bryter den ihop på nåt sätt.

Kroppen.

Själen.

Så kanske jag måste bryta alla dessa mönster en gång för alla.

Och jag lovar mig själv att vara glad nu.

För som jag skriver på min instagram:

ALLT DU GÖR HANDLAR OM DE VAL DU TAR.

DET HANDLAR INTE OM DINA FÖRÄLDRAR, DINA TIDIGARE RELATIONER, DITT ARBETE, DIN EKONOMI, ÅLDER ELLER OM VÄDRET.

DET HANDLAR OM DE VAL DU TAR.

DET ÄR BARA DU SOM HAR ANSVAR FÖR DINA BESLUT OCH VAL.

BARA DU.

Bara jag.

Så jag tänker äga min lycka, ta ansvar för den och njuta av resan.

Det är slut med det där sorgliga beteendet varje år innan mörkret byts till ljus.

Det fungerar ju inte.

Det borde jag ju lärt mig vid den här åldern.

Eller?

Jag väljer lyckan.

Nu.