tiden skall visst läka alla sår..

Jag är inte redo ännu.

Inte redo att backa undan och säga att det är ok.

 ändå.

För jag kommer aldrig någonsin vara den de tycker jag ska vara.

Jag vet att det pratas och frågas när jag ska ge upp.

När jag ska backa undan och bara glömma allt.

  Ge upp.

Det jobbiga i detta är att det inte kommer ske.

Jag kommer inte backa tillbaka.

Det är försent att göra bra.

Och jag kan aldrig bli den ni vill att jag ska vara.

Det jobbiga i detta är att de skall förstå.

Det jobbiga i detta är när de gör det.

Förstår.

Förlåta låter bra, glömma kan man hoppas på.. jag kan inte det.

Det sägs att tiden läker alla sår men jag väntar fortfarande.

Och den här tiden bara går och går.

Så nej.

När de pratar om mina val och jag inte är där att svara tillbaka har jag lust att bara sticka in mitt huvud och säga det.

Tiden har gått nu.

Jag är färdig med tvekan, 

det finns inget mer för mig att förstå mig på.

Jag är inte redo för er, 

jag har inte känslan kvar och ingen tid för detta.

Jag har sprungit i cirklar så länge nu, jag orkar inte och jag vill bara att de förstår.

Det är försent att göra allt bra och kanske jag inte skulle klara det även om det gick.

Kanske min sårade själ sagt ifrån nu.

På riktigt.

Sagt nej.

Det kan vara så.

Och jag vet.

Bara de som inte vet ännu.

Inte än.

Att jag aldrig kommer backa tillbaka.

Aldrig.